Ett år har gått och det har innehållit allt möjligt pynjande. Som jag redan tidigare konstaterade så är jag nu i den delikata situationen att jag får prioritera vad jag vill göra helt enligt eget huvud, eftersom alla de obligatoriska saker som bygg- och lovprocesserna förutsätter är uppfyllda, och också slutgranskningen är utförd ✅.
Huvudsakliga fokuset har nu varit på gården, där bland annat örtagården börjar ta form så småningom. Allt möjligt annat roligt har jag också hittat på, gjort, skapat och utvecklat under resans gång.
Nog har vi ett underbart land. Vi kan väldigt långt påverka våra egna liv, vi har möjlighet att välja. Själv bidrar jag nog med min egen andel i statistiken som säger att Finland är det lyckligaste landet i världen.
Örtagården
Örtagårds-visionen föddes redan förra sommaren, men förverkligandet måste vänta tills uteterassen blev klar. Det var tur att jag väntade, för terassen blev större än vad som var den ursprungliga planen, så örtagården hade fått göras om.
Och i själva verket fick den göras om i alla fall. Historien är den, att jag mätte, planerade och kände in den kommande örtagårdens proportioner och märkte ut linjerna under förra hösten, så att jag skulle få börja med det konkreta arbetet direkt på våren. Och började gjorde jag också, och fick det också färdigt. Plantorna och fröna var redan i marken när jag insåg: nej 👿-lar, gångarna är fel placerade!
Grejen är den, att från vardagsrummet har jag en helglasdörr som går ut till terassen. Och en sen junikväll när jag satt på soffan och såg ut genom glasdörren på den färdiga örtagården gick det upp ett ljus för mig: en gång måste ju vara just där mittemot glasdörren! Och det var det alltså inte. Jag ville att när man tittar eller stiger ut genom glasdörren ska det kännas som att man kan sväva ut på Söderfjärden, flyga rakt ut utan hinder.
Så det var bara att göra om allt igen. Med spade flyttade jag allt som jag redan en gång hade åstadkommit med hårt arbete. Eftersom allt redan var sått men inget ännu hade börjat växa ordentligt höll jag till sist inte själv reda på vart jag hade flyttat vad. Till exempel basilika hade jag enligt mina beräkningar slutligen på fem olika ställen 😅. Tyvärr orsakade flyttandet av odlingarna också skador på de begynnande rötterna så ört-skörden blev i år ganska liten. Men nästa sommar sen 🤩.
Jag vill ha en gård som möjliggör flexibilitet. Jag har ingen gräsmatta och inga andra perenner än några mångåriga örter. Om jag någon sommar känner att trädgårdsarbete och odlande inte lockar, fyller jag bara odlingsområdena, alla eller delar av dem, med flis eller liknande.
Gångarnas kanter är – surprise surprise – från Fritz’ ladas stödkonstruktioner. Stockarna kommer ju inte att klara av fukten uppifrån och nerifrån förevigt, men kanske i det skedet när de måste ersättas med något annat så har jag kommit på en mera hållbar lösning.
Kanterna mellan örtbänkarna är sandfyllda ”korvar” som jag sydde av markväv och fyllde med sand. De förhindrar att vatten och jord rinner ner i gångarna mellan bänkarna.
Många har frågat vad som ska komma på det där stora området med flis.
Nå där ska min infinity-pool komma. En vision, jodå 😎
Och källan till örtagårds-visionen samt planen var ju dessa:
Terassens möblering
Uteterassen har fått lite inredning. Jag vill inte att det ska bli en matplats till där, för en sådan finns redan på glasterassens sida. Uteterassen är nu ett härligt chill-ställe, där man kan sitta och njuta av Söderfjärdens storslagna öppna landskap.
Staket
Fritz lada fortsätter att leverera. Staketet runt blomlandet gjorde jag av tak-stödkonstruktioner som blivit kvar från ladan.
Solbäddar
I Fritz lada fanns tre gamla slädar. Från en solstols-reklam för ett par år sen fick jag tanken att slädarna och solstolarna är till formen ganska lika. Kanske ingen tog det riktigt på allvar när jag då lade ut min vision på sociala medier, men i sommar blev också den visionen verklighet. Ena släden var så pass söndrig att jag åtminstone inte ännu ”renoverade” den. De här två tycker jag själv att blev ganska fina solbäddar.
Ett höghus till katterna
En gammal väderkvarn som gått sönder i två delar har redan i många år tjänstgjort som kattkoja. Nu målade jag den i ny färg, fixade taket och gjorde den till ett eget höghus för Toffe och Tyra.
Lite pyssel
En leksakslåda som jag hittade på loppis fick nya färger, och den blev ett behändigt hjälpmedel för att frakta tillbehör mellan köket och terassen. När det inte är terass-säsong går den att använda till allt möjligt annat också.
Små visdomsord piggar upp vardagliga föremål.
På de nya betongpallarna var jag bara tvungen att använda lite kreativitet. Bakgrundshistorien för uttrycket ”Ta de lunt” är den, att dottern när hon var i lågstadieåldern skrev ett veckoschema åt sig. Hon hade förstått (mammas hjärntvätt bakom) att man inte alltid ska ha program, utan ibland måste man bara ta det lugnt. Så på veckoschemat stod det: Måndag: Fotbollsträning. Tisdag: Leka med nån kompis. Onsdag: Ta de lunt… Betongpallarna fungerar som sidobord på terassen, och där passar ju det budskapet alldeles utmärktt.
Örtagårdens skyltar väntar på en ny sommar (och som material har jag förstås använt brädor från Fritz lada).
Husvisning
Det var roligt att Älvsbyhus ville hålla husvisning i mitt Saara-hus igen. Hoppas att det ger inspiration också till andra att förverkliga sina husdrömmar.
Pics
Nu går vi mot ljuset.
