Första sommaren på Fjärden

Sommaren gick fort. Jag vet egentligen inte varför detta varje år kommer som en överraskning, hur kort en sommar faktiskt är. Ännu i juni föreställer man sig, att sen när semestern börjar har man obegränsat med tid att göra allt i sin egen takt och få allting klart. Sällan förverkligas det, speciellt inte den senare meningen.

Jag har nog gjort hela tiden, och (nästan) allt har jag njutit av. Emellanåt har det känts som att jag bara påbörjar allt möjligt, men får inget klart. När man har ett nytt hus och en helt olagad gård, skulle det nog finnas att göra. Man måste väl bara förlåta sig själv och njuta också av de mindre sakerna som man åstadkommer. Många saker är också såna som åtminstone inte jag kan utföra på det sättet att jag först planerar och sen gör jag. Jag måste lite känna mig fram, göra, processera, se från olika synvinklar… sen gör jag någon fas, och sen funderar jag igen.

Och så är det nog också så, fast jag inte skulle vilja medge det, att ibland behöver man hjälp. Jag skulle nu inte kalla mig själv helt hjälplös. Jag har nog använt hammare också tidigare, och till och med borrmaskin nån gång (om det nu är nån mätare), men den egna kunskapen – och fysiska styrkan – räcker bara inte alltid till. Den fysiska styrkan blir knappast större, men kanske kunskapen 🙂

En förträfflig sak här på Fjärden är det, att här finns just inga mygg. De som känner mig vet, att i min historia finns ett mångårigt och så gott som resultatlöst myggkrig. Jag hade fyra myggfällor, och jag var en storkonsument av tallsåpa. Här har dessa vapen inte behövts, härligt!

Husmålning

Sommarens största projekt var att måla huset. Till största delen gjordes det med familjekraft, vilket förstås var en förmånligare lösning, men därmed blev målandet också ett projekt som sträckte sig över nästan hela sommaren. Bara för de högsta ställena på gavlarna (dvs. ”trianglarna”) förlitade jag mig på en yrkesmålare – mina egna redskap nådde inte så högt upp, och höjdskräck har jag också.

Slutresultatet är jag mer än nöjd med. Den ganska ljusa nyansen är mera hållbar än mörkare nyanser, vilket är viktigt speciellt i ett sånt här solbo som jag har valt att bo på. Den gråa nyansen på mitt hus heter Haikara, och den vita heter Riekko. Passande namn här i fåglarnas paradis 🙂

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

En lada mindre…

Att riva den gamla ladan var en annan av sommarens målsättningar. Det har på ett sätt varit sånt där roligt pynjande som man har kunnat göra när andan fallit på. Nu förstår jag varför kofoten är uppfunnen! En ny värdefull bekantskap för mig. Av ladan finns nu bara några golvplankor kvar. Jag tar vara på dem som går att använda, de är inte många. Ännu vet jag inte vad jag ska göra med dem, men tiden utvisar.

Fortfarande går jag mycket på Söderfjärden. Numera, när jag svänger hemåt, ser jag mitt hus redan på långt håll. Varje gång slås jag av hur märkligt det är, att ännu för ett år sen när jag kom gående samma rutt, stod där en gammal lada. Då visste jag ännu inte om min husdröm skulle förverkligas.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

… och en annan lada i stället

När jag blev av med en lada, måste jag direkt skaffa en annan i stället 🙂

Jag har ännu inte något uteförråd alls. I något skede skaffar jag kanske ett garage, och då troligen också med förrådsutrymme. Hösten och vintern närmar sig, och det finns saker som jag måste få under tak. En kakelugn har jag också beställt, så det måste finnas ett ställe att förvara ved på.

Tidigare har jag inte velat ha någon lada, för jag har tänkt att en lada hör hemma på en åker, inte i en gårdsmiljö.
Nå, nu har jag ju en åker, jag bor egentligen på en åker. En lada började kännas som en riktigt bra idé. Jag kollade utbudet, och hittade en fin lada som var passligt stor, och som dessutom kunde levereras färdigt ihopmonterad. Priset var inte heller för högt. Det kom små problem med att få transporten arrangerad, men även det löste sig till sist. Tack till alla som deltog i arrangerandet!

Taket ska ännu byggas, men som tur så har släktingar lovat att hjälpa.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Solros-experimentet

Inte riktigt ett solrosfält ännu, men det lyckades bättre än vad jag med tanke på växtförhållandena hade vågat vänta mig. Början av sommaren var torr, så då vattnade jag. Två gånger har jag gödslat, och en gång har de fått kalk (i själva verket kom också kalken från Fritz’ lada, och det var ganska ordentliga mängder).

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Annat sommarkul

• 

• 

• 

• 

• 

En och annan gäst

• 

• 

En och annan sommarstorm

Höbärgning

• 

• 

Parkeringsutrymmet utvidgas

• 

• 

• 

• 

Alla dessa vackra sommarnätter